Fick min första punktering någonstans i bergen och när jag stod och lagade den så blev jag föremål för allas intresse. Någon ville ha den punkterade slangen som jag glatt gav bort. Någon annan ville köpa min cykel. Jag skojar inte. Jag står där och lagar punka och en bil stannar. Ut hoppar en fet Tadzjik i träningsdress - värsta maffia-style. Han har ett gäng hundradollar-sedlar i handen och undrar hur mycket jag skall ha för cykeln. Jag blir lite orolig för en sekund och undrar om ett nekande svar kommer leda till att jag får ståplats i Varzob-floden. Men mitt nekande föranleder bara ett obegripligt garv, och så drar de vidare mot Buzkashin som går av stapeln i närheten.
Sen pratar jag med en annan man. Han undrar vart jag har cyklat ifrån. "Dusjanbe" säger jag lite kaxigt, vi är ju en bit upp i bergen och jag tror mitt svar kommer inge respekt. Han säger bara ett svalt "aha" och konstaterar att han har gått från Dusjanbe i dag. Han har alltså gått sträckan jag precis cyklat. 4-5 timmar har det nog tagit så här långt, och han är inte hemma ännu.
För övrigt är bergen helt gröna nu. När jag cyklade här i Oktober var allt brunt och gult. Grönt är finare.
Herre gud vilka vackra bilder! Romantiskt - Tankarna går omedelbart till Dr Zjivagos deportation. Och Laras sång - da da da da
ReplyDelete