Utryckning

Det finns massor av poliser i Dusjanbe. Överallt längs huvudgatan står de för att upprätthålla trafikordningen. Jag vet inte om det är denna övernärvaro av poliser som gör att brottsligheten är så låg. Eller jag vet inte om den är låg, men enda gången jag har sett en polisbil med blåljusen på är när de eskorterar någon viktig person. Det är tydlig rangordning:

Presidenten får avstängda gator, enormt pådrag, två bilar före, lika många efter. Halvviktiga personer får avstängda gator om de har tur, men inte samma febrila aktivitet. De längst ned på eskortskalan får bara en polisbil som åker framför dem och tutar som en galning (om det är säkrare är högst oklart).

Nej huvudaktiviteten för poliser här verkar vara att haffa dem som ännu inte begått något brott. Kanske är det ett exempel på preventivt polisarbete som vi kan anamma i Sverige? Vad är risken att någon begår ett brott när de blir stoppade redan innan? Problemet är bara att här prioriteras lagförande (eller i alla fall haffande) av laglydiga före syndare.

"En person som kör mot rött- strunt i den - vi har fullt upp med att stoppa den här bilen som saktade in vid övergångsstället. Stoppa trafiken på det där sättet bara för att någon skulle korsa gatan. Skämmes. Det bli 100 somoni tack. Kvitto? Nej, jag har inget tyvärr, men det är i sin ordning. "

bilder från helgen

Vi tog en bilutflykt i bergen. Inget seriöst hajkande, bara lite bilkörning på halvrasade vägar. På torsdag åker vi hem för tre veckors semester. Äta god mat är högt på prioriteringslistan.

Bergspose 1

Bergspose 2

Ska vi verkligen köra här?

Verkar inte bättre...

Sur katt?

Lussebullsbak

Vi försökte baka lussebullar som liknar Dusjanbes olika landmärken. Det gick sådär.

Originalet som försökte avbildas

Glöm aldrig!

Glöm aldrig vem som gav er bilen!

Uthuset

Jag har fotograferat det förut, och kommer fotografera det igen.

Kattrackarn

Växer och frodas. Vi försöker vänja henne vid att vara ute. Mest för att det är så tråkigt att tömma kattlådan.

Vinterhajk

Det var länge sedan sist, men i helgen var det dags för ytterligare en hajk. Det ligger ingen snö i Dusjanbe, men så snart man kommer till högre höjder så är det desto mer. Från att ha gått på barmark så pulsade vi 400 höjdmeter senare i flera decimeter djupa klibbsnö. Härligt!

Sara fick en ny fyrbent kompis - vi kan alla se hur hon fullkomligen älskar jyckar.

Har vi sagt att det är fint här?

Jag tror vi gjort det, men det tål att sägas igen.

Jag upptäcker vägarna runt Dusjanbe på cykel och idag svängde jag upp i bergen på ännu en ny väg. Den gick, precis som de flesta andra vägarna, ett antal kilometer upp. Genom by efter by. Sen blev hela vägen en stor lerhög efter ännu ett jordskred. Försökte cykla igenom men den sega leran satte sig i bromsar, däck, ja överallt- så det var bara att vända om och tvätta cykeln i floden.

Fotoskolan

I brist på annat att göra så ägnar jag mig åt mitt favoritfotoobjekt - uthuset. Har fotograferat det i snart alla vinklar. Bilderna gör sig klart bäst i svartvitt.

Opera

I fredags var vi på Opera - Aida. Operahuset är en vacker en som vi nu vet oerhört kylslagen byggnad. Det var full mundering på under föreställningen och jag förstår inte hur musikerna klarade av att spela i den låga temperaturen.

Själva föreställningen var billig, 16 kronor. Och även om det inte var den bästa opera jag sett (inte för att jag sett så många men...) så var det klart prisvärt. I det priset kunde man räkna in två hästar och tre åsnor samt en ordentlig ensemble sångare på scenen.

Ingen onödig kommers. Ingen försäljning i pausen. Fem minuter efter avslutad föreställningen var byggnaden stängd och nedsläckt. Opera, that's it. Inget mer.

Favoritfrukost

Havregrynsgröt med granatäpplen och kanel. Granatäpplen är något av nationalfrukten här i Tadzjikistan - så de finns överallt och i överflöd.

Elen i landet

En kontroversiell fråga i Tadzjikistan är elen. Landet producerar större delen av året tillräckligt eller till och med mer el än de behöver. Men under vintern har man ett underskott och det täcks genom import.

Nu har dock Uzbekistan, den syrliga grannen i nordväst, bestämt sig för att lämna det centraasiatika elnätet - så Tadzjikistan kan inte längre importera från dem. En anledning är dispyter kring det pågående dammbygget i Tadzjikistan som kommer påverka vattentillgången i Uzbekistan under flera år framöver. Det behövs knappast sägas att de två länderna inte är bästa polare.

Effekten av allt det här blir såklart elbrist och ransoneringar. Än så länge har vi inte märkt så mycket i Dusjanbe, men på landsbygden är elen begränsad till 5-7 timmar per dag. Och värre lär det bli ju längre in i vintermånaderna vi kommer.

Det hela är en smula oroväckande eftersom vi med el och full effekt på radiatorerna ändå har svårt att få upp temperaturen över 18 grader i huset. Vi får se hur det slutar, fortsättning lär följa.

Lite bilder

Så vi bjuder på lite bilder från Dusjanbe.

Den första är tagen utanför ingången till den botaniska trädgården. Den ger helt fel intryck av staden och landet. Få ställen ser ut som ingången bakom, det kryllar inte av soldater i stan och det finns nog bara en bamselång limousin i hela landet.


Bild två är mer representativ. Typisk skylt till typisk restaurang. Antagligen serverar de typisk Plåf - en ris och morotsgrej dränkt i olja med kött till.


Sen har de någon fetisch för påfåglar i det här landet. Skall försöka reda ut vartifrån den härstammar - för jag har inte sett en endaste påfågel. Den här bjässen är rondellhund någon kilometer från vårt hus.

Kallt i huset

Vi var på marknaden och handlade idag. Många fina fynd - julklapparna kommer hålla hög nivå i år. När vi kom hem var det lite kallt i huset, och inte det blev det bättre av ett strömavbrott precis i skymningen. Alla letade efter den värme som stod att uppbringa. Varmast av allt var datorn.

Marknad

-Älskling, köpte du nåt på marknaden?
-Ööööh.

Nyheter from Tadzjkistan

Ni följer väl nyheter från Tadzjikistan på Asia Plus? Inte - börja då nu. Där kan man till exempel läsa om korruption. En familj vittnar om att deras son ville bli polis, men hade inte råd att betala de mutor som krävs för det så nu får han bli skattmas istället. Det känns lite bisarrt när det största hindret för att bli en lagens väktare är mutor.

Bisjkek

Sara var i Kirgizistan i veckan som var. Man tar sig dit med en Antonov 24, ett plan från sovjettiden som sett sina bästa dagar. Men dom säger att det är säkert, för om en propeller slutar fungera så klarar man sig med den andra.

I Bisjkek regnade det - hela tiden. Och denna redan så gråa stad blev ännu gråare. Men det var ändå en mäktig känsla att vandra runt på stan en lördagsmorgon och vara helt ensamma bland de stora monumenten som karakteriserar stadskärnan. Jag har aldrig varit i Nordkorea, men jag tror det känns lite likadant.

Uthuset

Världens sötaste kisse

Som äntligen låg stilla när jag fotograferad henne.

Vackra vyer.

Bara någon mil utanför Dusjanbe bjuds på mäktiga vyer och fantastiska utsikter. I torsdags kom den första snön i de höga bergen i Varzob så vi tog en tur upp bland kullarna för att kolla in utsikten.

Ok utsikt från bilen

Vinrankor i höstfärger

Mer hajkande

På egen hand tog vi en tur till vattenfallet vi besökte i slutet av augusti. Nu var det 15 grader svalare och vädret inbjöd inte till bad. Men det var vackert i höstfärger.

Fågellivet är inte spektakulärt här. Men så helt plötsligt sprang vi på två hackspettar.

Katten

Hon börjar bli stor. Och eftersom det är en hon så har det skett ett namnbyte. Efter konsultationer med Saras kollegor har vi kommit fram till ett för regionen passande namn: Ziza.

Opel eller Toyota?

Avgör själv.

Nurek

Vi hann med massa utflykter när mor var här. Bilderna nedan är från Nurek. Där finns en av världens högsta dammar med tillhörande reservoar. Vädret var väl inte det bästa - men det gjorde bara utsikten än mer spektakulär.

Hajk

Med mor på besök bar det självklart av på hajk. Många på plats denna gången. Det är fascinerande hur många olika nationaliteter en exkursion i bergen kan samla. Ungrare, ryssar, spanjorer, amerikaner, svenskar, tadjiker, fransmän – för att nämna några. Alla går vi tillsammans bland människor och får vid en kurort i klassisk sovjetstil.

Naturen är nu klädd i höstskrud och allt var bedårande vackert i gult, rött och jordens bruna toner. Birgitta mös som bara den och fascinerades över hur det inte blåser. Alls! Allt var stilla. När man passerar en liten topp kan det komma en enstaka bris men annars är det som att vinden inte ens existerar.

Heta hajkare.

Muppig hajkare.

Många hajkare

Hösthajk