Efter att både jag och Sara läst boken så är vi inte längre så sugna på att åka till Uzbekistan. Eller vi vill åka, men det känns inte rätt att göra det. Det är alltid svårt att ta ställning, och rätt och fel är sällan helt svart eller vitt. Jag har varit i Kina, om än på tjänsteresa, ett land med otaliga brister vad gäller mänskliga rättigheter. Jag har varit på simläger på Kuba, ett land som inte ens försöker skyla över förföljelse av journalister och dissidenter. Jag har inget bra svar och hävdar inte att det är fel att åka som turist till Uzbekistan - var och en får göra sin egen bedömning. Men det är någonting inom mig som denna gången säger stopp.
Och så vaknade revolutionären i mig och jag tänkte på Björn Afzelius sång "Juanita". Den handlar om en svensk som åker till Spanien för att hjälpa till i kampen mot fascisterna. Kampen förloras. Mannen överlever men han får aldrig sin älskade Juanita utan han åker hem till Sverige. Många år senare åker mannens barn till Spanien som fortfarande regeras av fascisterna. De träffar av en slump Juanita på stranden och hon blir rasande över deras turistbesök:
Men här springer ni och göder nåt han har bekämpat
med risk för eget liv.
Så ge er av! jag är trött på era svängar
för ni fördröjer bara frihetens stund.
Å ni borde veta, att turisternas pengar
är som honung i förtryckarnas mun.
med risk för eget liv.
Så ge er av! jag är trött på era svängar
för ni fördröjer bara frihetens stund.
Å ni borde veta, att turisternas pengar
är som honung i förtryckarnas mun.
Läs boken!
No comments:
Post a Comment