Jag och min ryskalärarinna

Både jag och Sara läser ryska tre dagar i veckan. Vår lärarinna heter Khalida och är en ljuvlig dam som undervisar med en bok från sovjettiden. Ofta blir en stor del av lektionerna numera småprat om ditt och datt. Jag pratar med henne om vilken buljong som är godast att göra soppa på, hur man steker kålen sådär bra som de gör på restaurangen och andra husliga tips.

Och hon berättar om livet i Tadzjikistan. Idag pratade vi om kyrkan. Hon berättade om hur Lenin var en stor förespråkare för att separera kyrka och stat. Men inte bränna kyrkorna och göra sig av med religionen, de var det hans efterföljare som gjorde, utan bara att de skulle hållas åtskilda. Var och en sköta sitt.

Så är det fortfarande i Tadzjikistan. Under inbördeskriget fanns det krafter som ville annorlunda, att Tadzjikistan skulle bli mer som Iran med ett religiöst, för att inte säga fundamentalistiskt, styre. Men så blev det inte och även idag har religionen ingen stor och framträdande roll i det politiska livet.

Den största kyrkan, det finns inte så många, ligger i närheten av den marknad där vi brukar handla och tydligen har de en stor fest i samband med påsk varje år. Khalida har varit där några gånger, inte för att hon är religiös utan för att hon har vänner som går dit och det är "intressant".

Intressant är för övrigt ett väldigt vanligt ord när man pratar ryska, i alla fall enligt boken vi använder. Folk är "intressanta", fester är "intressanta", filmer är "intressanta" och så vidare. En riktig helkväll för en sovjetisk student beskrivs ofta enligt följande.

"Jag var i samlingslokalen. Några utländska studenter uppträdde och sjöng sånger från sina hemländer. Sen läste jag en vacker dikt av Pushkin. Det var många seriösa och bra studenter där. Festen var mycket intressant och lärorik."