Spårtsal

Vi har hyrt en gymnastiksal. Spårtsal. Jag lyckades förhandla med kommandanten som sköter om den på ryska och allt. Så de kommande fyra måndagarna har vi i lag sex (utlänningslaget) nu en hall för fysisk aktivitet. Tanken är lite cirkel-/stationsträning.

Tyvärr led jag sviterna av måndagens fall så jag kunde inte vara med på första passet, utan fick nöja mig med att ta tid och blåsa i visselpipan. Det var ganska skoj det också.

Som kan ses av bilderna nedan är salen jävligt Sovjet. Precis som sig bör.




T

Försommar?

Det är snabba kast här. För bara 2-3 veckor sedan var det vinterkyla och 3 decimeter snö. Igår var det solsken och 22 grader varmt. Hängmattan åkte genast fram till vårat och kattens stora nöje. Efter diverse attacker resignerade vi och lät katten få hängmattan.




Jag firade för övrigt sommarens ankomst med att snubbla i trappen på väg ut för en cykeltur. Så Sara fick ägna internationella kvinnodagen åt att ta hand om en mans ömma rygg.

Utsikt

Inget snack om saken - bäst utsikt i stan har....

Cementfabriken!

Valobservatör Sundewall

Så jag arbetade som valobservatör i helgen. Nu skulle jag gärna skriva om det, men det får jag inte. Jag har nämligen förbundit mig att inte uttala mig i media, till vilka bloggar räknas har jag hört. Men den som vill veta kan kolla på OSCE/ODIHR hemsida. Rapporten där lyfter fram en hel del saker som också jag såg.

I en av vallokalerna i Shakrinav, distriktet där jag och Mr. Harada (se nedan) tillbringade större delen av dagen, stötte vi på en delegation från Ryska duman. Vi stod och observerade och plötsligt kommer en grupp om 5-6 propert klädda personer instormande. Vi har den feta lilla mannen, vi har den blonderade kvinnan med dålig klädsmak. Vi har de som ser så där ryskt bistra ut och hårda ut.

Deras mission var inte riktigt lika observatörig som vår. De tjoade, fick blommor och betedde sig snarare som på studiebesök än på valobservation. Om det nu finns ett särskilt sätt på vilket man borde uppträda, jag tycker ju det, så passade de inte riktigt in.

Plötsligt la damen med det blonda håret blicken på mig och stegade snabbt fram. Vart är jag i från, jaså Sverige. Hon spände sina ögon i mig, doften av hårspray och parfym var överväldigande. Hon sa:

-Våj Socialist? Är ni socialist?

Vad skulle jag säga. Här står en rysk dam och blänger på mig och undrar om jag är socialist? Vad förväntar hon sig för svar?

- öööööh, njet, svarar jag trevande. Men jag tänker att det inte låter bra, det måste till något mer.
- nå, maja mama bila socialist kagda bil savjetski sajos! men min mamma var socialist under sovjettiden! säger jag, glad över att åtminstone någon, någongång, varit socialist.

Hon tittar trevande på mig och undrar vilket parti som är mitt. Jag försöker förklara att jag är liberal. Liberaldemokrat undrar hon? Visst, säger jag. Liberaldemokrat låter bra.

-Liberaldemokrat - som Zhirinovsky! säger hon glatt. Nej, för bövelen tänker jag, inte som den dårpellen som 1991 gav vallöften om gratis vodka om han vann valet. Jag vänder mig till mannen som står brevid mig och försöker förklara att i Sverige där är liberaldemokrater helt normala människor. Han nickar och pekar på den korta tjocka mannen och säger - han där är liberaldemokrat, och sitter i Duman (det ryska parlamentet).

Den korta tjocka mannen stegar glatt fram för att hälsa. Vi byter visitkort och han tror att jag är en partifrände. Det är lönlöst att värja sig. Jag är som Zhirinovsky. Jag står för populism och vallöften om gratis rusdrycker. Det är det jag representerar. Inte fria och demokratiska val.

Mr Harada har lovat att han aldrig kommer jobba som valobservatör igen. Tyckte inte om, inte alls. Men visst hade han ett fint paraply!

Valsedeln i parlamentsvalet. Man röstar emot och skall alltså stryka alla utom den man vill skall få ens röst. Lätt att göra fel.

Rösterna förpackas efter avslutad räkning

Fyra val räknades samtidigt. Två lokala (gula och blåa sedlar) och två nationella (vita)

Proceduren när valurnorna tömdes. Runt 20 observatörer var på plats vid den här lokalen. Partifunktionärer, internationella observatörer och lite annat löst folk.

Funktion

Katten har utöver uppgiften att roa oss också ansvar för att ta bort övriga husdjur. Fram tills för ett tag sedan fokuserade hon mest på att jaga flugor, men nu har hon vuxit sig jaktstor och börjat ge sig på andra däggdjur.

Svett

Vår bil verkar ha problem med svettningar - vad gör man åt det?

Ensam. Tillsammans.

I morse 06.25 mötte jag upp med fyra amerikaner för, vad jag trodde, en gemensam löprunda. Trevligt att inte alltid springa ensam, tänkte jag, men det blev inte riktigt som jag hade trott.

När alla hade anlänt så sa en av dem "so, let's go", pluggade in sin ipod och stack iväg. Alla övriga, utom jag, hade också hörlurar och satte in dem. Let's go.

Jeff, han som stack först, sprang som en jävla illbatting och fältet slogs sönder omedelbart. Efter femhundra meter var vi en utspridd klunga. Alla ensamma med sin Ipod. Utom jag då, lurlös. Vi sprang ensamma, tillsammans.

I brist på annat att roa mig med så sprang jag ikapp Jeff, han skulle i alla fall inte få vara starkast för dagen. Efter någon kilometer tog den hårda öppningen ut sin rätt för honom och jag var i sololedning. Konstig känsla, springa tillsammans ensam. Helt plötsligt var jag helt ensam, för Jeff hade vänt någonstans. Han hade tydligen ont om tid, så ont om tid att han inte såg någon poäng att meddela mig, jag som var där för första gången, vart vi skulle springa.

Såg de andra en bit bort och anslöt. Nu sprang vi tillsammans en bit. Ovant.

Några hundra meter senare vek två till av, de bodde tydligen åt ett annat håll. Så efter 15 minuter av ensamhet tillsammans var det bara jag och Chaz kvar. Vi sprang tillsammans, jag försökte småprata men han hörde inte vad jag sa, för han hade ju sin Ipod på. Så sa han "you can go ahead if you want".

Så sprang jag iväg. Ensam. Tillsammans.

På fredag skall jag kanske springa ensam tillsammans med dem igen. Det blir trevligt.