Tajik-fashion

Jag lyckades få med mig symaskinen i packningen hit och eftersom ens sociala liv krympt lite här så fick jag helt plötsligt tid att sy. Jag är inget fan av att mäta och vara alltför noggrann men jag måste ändå säga att jag blev rätt nöjd med resultatet.

De har massa fina tyger här, som inte kostar många kronor heller så nu har jag en idé om att göra "The Tajik Collection". Nästa plagg blir något i sammet. //Sara

Hembesök

Vi var hemma och hälsade på hos min cykelkompis Baxa och hans familj i söndags. God mat och en bedårande söt liten dotter. Framförallt en inblick i vardagslivet i Tadzjikistan. Vi är välkomna tillbaka när vi vill så länge som "we let them know two days in advance".

Klättrande katt

Katten har blivit större, starkare, snabbare. Och nu tycks den vara ute efter vår tvätt.

I måndags snöade det

I måndags täcktes marken av tung blöt snö. Idag är det 20 grader varmt och strålande försommarväder. Det är tvära kast här, man börjar vänja sig vid att ena veckan ha 12 grader inomhus och elda elementen till max till att som nu öppna dörren för att vädra och drar ned på uppvärmningen.

Igår hade vi pizzakväll med några kompisar. Efter att ha provat ett antal gånger börjar vi nu bli ena riktiga fenor på pizzadeg. Den ryska jästen, Drooschi, tycks inte vara av samma kaliber som den svenska, för man behöver överdosera för att nå önskvärt resultat. Den överblivna degen efter att pizzan fyllt våra magar till bristningsgränsen användes för baguettebak. Vi är sjukt husliga.

Cykelkompis

Jag hade nästan gett upp hoppet om att träffa någon att cykla med - så igår cyklade jag på honom. Eller mötte honom på cykeln kanske är en mer korrekt beskrivning. Så vi firade genast vår nyfunna vänskap med att cykla över två feta berg idag. Stackars Baxa (som han heter) hade inte ätit någon lunch så någonstans vid 2 timmar, på väg över berg två, gick han in i väggen. Vi fick stanna för nödproviant 7 kilometer hemifrån. När bilderna togs var vi dock båda fortfarande vid gott mod.

Gott nytt år!

Den Tadzjikiska staten har beslutat bygga ett nytt vattenkraftverk i Rhogun. Det kommer bli ett dambygge av enorm storlek, antagligen till och med större än den 300 meter höga dito i Nurek.

Bygget är viktigt för att trygga den framtida elförsörjningen. Idén verkar alltså i grunden bra. Men finansieringen lämnar en del att önska.

För att få in det kapital som krävs mer eller mindre tvingar staten medborgarna att köpa aktier för att finansiera bygget. Alla skall med. Det är officiellt frivilligt att köpa aktier, men fler och fler rapporter kommer in som berättar om hur frivilligheten i praktiken är obefintlig.

Det rapporteras om studenter som tvingas köpa aktier för att få tillåtelse att skriva sina tentor. Minst 100 somoni, vilket kan tyckas lite, men är mycket för de allra flesta studenter. Anställda på universitetet har det ännu tuffare, aktier för minst 1000 somoni skall frivilligen köpas. Och om frivilligheten inte räcker som incitament så hotar man med att helt enkelt hålla inne lönen. En lön som inte är hög, kanske 500 somoni i månaden.

Gott nytt år – du har 2 lönelösa månader att vänta.

Spontant kan man tycka att mastodontbyggen av den här kalibern inte borde vara omöjliga att finansiera med hjälp av utländska investerare. Men det blir svårt i ett land som är bland de mest korrupta i hela världen (158e plats av 180 i Transparency Internationals corruption index). Och som är omgivet av länder som rankas ännu lägre. I ett oförutsägbart klimat tenderar investerare att dra öronen åt sig.

Man kan också tycka att det stora statliga aluminiumföretaget TALCO, som förbrukar nästan hälften av elen i landet, kunde bidra mer. TALCO har sagt att de skall köpa aktier för 25 miljoner dollar, men det är en spottstyver av de dryga 3 miljarder dollar som bygget förväntas kosta. Samtidigt har beräkningar gjort gällande att TALCO, som dessutom får köpa el till subventionernade priser, går med vinster i månghundramiljonerdollarklassen.

Bad governance – dålig samhällsstyrning – får helt nya dimensioner. Staten mer eller mindre konfiskerar medborgarnas pengar. Samtidigt åker presidenten till Bryssel och ber EU om stöd till det område i Pamir som precis efter nyår drabbades av en jordbävning.

Söndagspromenad

Lite bilder från gårdagens oerhört vackra söndagspromenad.

Dusjanbe omges av kullar med trädalléer planterade. Det ser lite roligt ut, men också väldigt fridfullt och vackert.

Grav med utsikt

Kasserad sojvetkonst?

Vi pratade lite med den här mannen som stod i ett mini-garage och mekade med sin cheva. Fyrtio år gammal - men fungerar. Enligt honom. Det såg inte ut så.

Fungerar absolut inte.

Vinterträdgård

För några timmar var trädgården klädd i vacker vinterskrud. Nu är det vårväder med strålande sol och 7 grader varmt igen. Vintern är vacker, men vår slår vinter alla dar i veckan.

Ingen större skillnad...

När vi landade i förrgår möttes vi av 14 grader och vårsol. Fördelarna av att befinna sig ett antal breddgrader söderut kändes uppenbara. Våren är här!

Trodde vi ja. Det höll i 24 timmar. Sen kom kylan och snön - precis som hemma. Över en natt kläddes Dusjanbe i vinterskrud. En skrud som förvisso håller på att töa bort nu, men som påminnde om oss om att det långt kvar till våren även här. Om än inte lika långt.