Har vi sagt att det är fint här?

Jag tror vi gjort det, men det tål att sägas igen.

Jag upptäcker vägarna runt Dusjanbe på cykel och idag svängde jag upp i bergen på ännu en ny väg. Den gick, precis som de flesta andra vägarna, ett antal kilometer upp. Genom by efter by. Sen blev hela vägen en stor lerhög efter ännu ett jordskred. Försökte cykla igenom men den sega leran satte sig i bromsar, däck, ja överallt- så det var bara att vända om och tvätta cykeln i floden.

Fotoskolan

I brist på annat att göra så ägnar jag mig åt mitt favoritfotoobjekt - uthuset. Har fotograferat det i snart alla vinklar. Bilderna gör sig klart bäst i svartvitt.

Opera

I fredags var vi på Opera - Aida. Operahuset är en vacker en som vi nu vet oerhört kylslagen byggnad. Det var full mundering på under föreställningen och jag förstår inte hur musikerna klarade av att spela i den låga temperaturen.

Själva föreställningen var billig, 16 kronor. Och även om det inte var den bästa opera jag sett (inte för att jag sett så många men...) så var det klart prisvärt. I det priset kunde man räkna in två hästar och tre åsnor samt en ordentlig ensemble sångare på scenen.

Ingen onödig kommers. Ingen försäljning i pausen. Fem minuter efter avslutad föreställningen var byggnaden stängd och nedsläckt. Opera, that's it. Inget mer.

Favoritfrukost

Havregrynsgröt med granatäpplen och kanel. Granatäpplen är något av nationalfrukten här i Tadzjikistan - så de finns överallt och i överflöd.

Elen i landet

En kontroversiell fråga i Tadzjikistan är elen. Landet producerar större delen av året tillräckligt eller till och med mer el än de behöver. Men under vintern har man ett underskott och det täcks genom import.

Nu har dock Uzbekistan, den syrliga grannen i nordväst, bestämt sig för att lämna det centraasiatika elnätet - så Tadzjikistan kan inte längre importera från dem. En anledning är dispyter kring det pågående dammbygget i Tadzjikistan som kommer påverka vattentillgången i Uzbekistan under flera år framöver. Det behövs knappast sägas att de två länderna inte är bästa polare.

Effekten av allt det här blir såklart elbrist och ransoneringar. Än så länge har vi inte märkt så mycket i Dusjanbe, men på landsbygden är elen begränsad till 5-7 timmar per dag. Och värre lär det bli ju längre in i vintermånaderna vi kommer.

Det hela är en smula oroväckande eftersom vi med el och full effekt på radiatorerna ändå har svårt att få upp temperaturen över 18 grader i huset. Vi får se hur det slutar, fortsättning lär följa.

Lite bilder

Så vi bjuder på lite bilder från Dusjanbe.

Den första är tagen utanför ingången till den botaniska trädgården. Den ger helt fel intryck av staden och landet. Få ställen ser ut som ingången bakom, det kryllar inte av soldater i stan och det finns nog bara en bamselång limousin i hela landet.


Bild två är mer representativ. Typisk skylt till typisk restaurang. Antagligen serverar de typisk Plåf - en ris och morotsgrej dränkt i olja med kött till.


Sen har de någon fetisch för påfåglar i det här landet. Skall försöka reda ut vartifrån den härstammar - för jag har inte sett en endaste påfågel. Den här bjässen är rondellhund någon kilometer från vårt hus.

Kallt i huset

Vi var på marknaden och handlade idag. Många fina fynd - julklapparna kommer hålla hög nivå i år. När vi kom hem var det lite kallt i huset, och inte det blev det bättre av ett strömavbrott precis i skymningen. Alla letade efter den värme som stod att uppbringa. Varmast av allt var datorn.

Marknad

-Älskling, köpte du nåt på marknaden?
-Ööööh.

Nyheter from Tadzjkistan

Ni följer väl nyheter från Tadzjikistan på Asia Plus? Inte - börja då nu. Där kan man till exempel läsa om korruption. En familj vittnar om att deras son ville bli polis, men hade inte råd att betala de mutor som krävs för det så nu får han bli skattmas istället. Det känns lite bisarrt när det största hindret för att bli en lagens väktare är mutor.

Bisjkek

Sara var i Kirgizistan i veckan som var. Man tar sig dit med en Antonov 24, ett plan från sovjettiden som sett sina bästa dagar. Men dom säger att det är säkert, för om en propeller slutar fungera så klarar man sig med den andra.

I Bisjkek regnade det - hela tiden. Och denna redan så gråa stad blev ännu gråare. Men det var ändå en mäktig känsla att vandra runt på stan en lördagsmorgon och vara helt ensamma bland de stora monumenten som karakteriserar stadskärnan. Jag har aldrig varit i Nordkorea, men jag tror det känns lite likadant.

Uthuset

Världens sötaste kisse

Som äntligen låg stilla när jag fotograferad henne.

Vackra vyer.

Bara någon mil utanför Dusjanbe bjuds på mäktiga vyer och fantastiska utsikter. I torsdags kom den första snön i de höga bergen i Varzob så vi tog en tur upp bland kullarna för att kolla in utsikten.

Ok utsikt från bilen

Vinrankor i höstfärger

Mer hajkande

På egen hand tog vi en tur till vattenfallet vi besökte i slutet av augusti. Nu var det 15 grader svalare och vädret inbjöd inte till bad. Men det var vackert i höstfärger.

Fågellivet är inte spektakulärt här. Men så helt plötsligt sprang vi på två hackspettar.

Katten

Hon börjar bli stor. Och eftersom det är en hon så har det skett ett namnbyte. Efter konsultationer med Saras kollegor har vi kommit fram till ett för regionen passande namn: Ziza.

Opel eller Toyota?

Avgör själv.

Nurek

Vi hann med massa utflykter när mor var här. Bilderna nedan är från Nurek. Där finns en av världens högsta dammar med tillhörande reservoar. Vädret var väl inte det bästa - men det gjorde bara utsikten än mer spektakulär.