Tillbaka igen

Efter en lång lång dag på resande fot är vi tillbaka hemma igen. Det känns lite konstigt att kalla Tadzjikistan hemma - men samtidigt inte. Våra saker var här. Vårt täcke, våra kuddar. Och så var vi båda här, och det är nog vad som gör det mest hemma av allt.

Fem timmars sömn, sen kvistade Sara till jobbet. Jag har ett par lugna veckor framför mig. Post-doc-koma efter att framgångsrikt försvarat min avhandling. Dessa skall användas till att lära känna stan, komma igån med träningen igen och städa hemma. Allt behövs.

Väl hemma möttes vi förresten av vår lokala bio-hazard. Efter en vecka av stillastående i rören har vattnet färgast klassiskt brunt. Och vattnet i toaletten verkade farligare än någonsin som kan skådas av bilden nedan. Det känns som det finns en anledning att vara försiktig med vad man dricker...

Vi har inte slutat blogga.

Vi är bara hemma i Sverige en vända. Nästa vecka kommer vi igång igen!

Hej, hur är det med magen?

Det är inte svårt att lägga ut trevliga och vackra bilder från de äventyr vi tar oss för här och det är ju i första hand detta vi vill visa upp för er kära läsare. Men idag blir inlägget av en annan karaktär. Inga bilder från hajk, för det blev ingen hajk i helgen. Anledningen beror till stor del på maten här. Jag fattar det egentligen inte riktigt men det är helt oundvikligt att inte bli sjuk i magen av maten här. Jag var lite kaxig i början och trodde jag skulle klara mig eftersom jag varit här tidigare. Men nej då, förra veckan började det, och än är det inte över...

Alla jag träffar nickar medhållsamt och återger gärna sina egna erfarenheter. Ganska konstigt egenligen, att det första man nämner när jag man träffar en ny person är att ens mage krånglar och att man inte kan äta...Men alla verkar tycka det är helt normalt.

Jag antar att det bara är att vänja sig, trist nog. Kanske blir man van till slut. Men jag är så sugen på god italiensk mat, eller en härlig buffé med sallader och goda röror och kanske något trevligt grillspett..Eller varför inte en pizza från Primo Ciao Ciao eller...Jag måste sluta för jag blev så hungrig. Återgår nu till min kokta pasta från igår och ett glas utspädd coca cola.

Ps. Vi har gjort i ordning en "födalåda" till vår lilla katt som vi ställt under trappan. Jag räknar kallt med att hon kommer att prioritera detta ställe framför sitt eget hem. Frågan är vad vi ska göra med de söta kattungarna sen...

Fem saker jag gillar med vårt hem

Den läckande kranen som rinner snarare än droppar

Att diskmedlet heter samma som spy heter på engelska

Kaklet på vår toalett - mycket grönare i verkligheten

Fräcka lampor (med typ 5x150 watt) och stuckatur.

Livsfarlig el - alla kontakter håller på att lossna eller har brunnit.

On the road?

Jag visste redan innan vi kom hit att vägarna i det här landet lämnar mycket att önska. Jag visste också att de flesta vägar i princip är avstängda under vintermånaderna..eller i alla fall så avråder man folk att köra på dem. Jag börjar nu så smått förstå varför.

Det är helt sjukt att lastbil efter lastbil, tungt lastade, ligger och kör dessa vägar fram och tillbaka. På vissa ställen är det att ta i att ens kalla det väg. Det är ju förvisso storslagen omgiving nu...men tänk i februari..med snö och is och ras. Inte så storslaget längre och jag börjar verkligen förstå vad man menar när man säger att Tadzjikistan är ett världens mest svårtillgängliga länder....

Det är ganska fint här.

Gångna helg hajkade vi högt - till 3.500 meter närmare bestämt. En del fortsatte högre, men ingen av oss kände oss på topp så vi stannade vid baslägret. Runtomkring oss sköt snöklädda toppar upp en bit över 4.000 meter. Bedårande vackert, och bara en försmak av vad som väntar i Pamir där dalgångarna ligger högre än så.

Den tunna luften var oväntat besvärande. Att det skulle vara jobbigt var jag beredd på, men så jobbigt. Lite huvudvärk, lite lätt yr, väldigt andfådd. Men klart värt det.

Ojdå

Oj oj. GPS-funktionen på mobilen ställde till det. Under ett depåstopp på väg till gårdagens hajk lämnade jag mobilen på bilen för att logga höjd, longitud, latitud och annan livsviktig information. När vi sen körde iväg så lät jag den ligga. Den låg inte så länge utan flög av, och kördes över av följande bilar. Funkar sådär nu.