Glöm aldrig!

Glöm aldrig vem som gav er bilen!

Uthuset

Jag har fotograferat det förut, och kommer fotografera det igen.

Kattrackarn

Växer och frodas. Vi försöker vänja henne vid att vara ute. Mest för att det är så tråkigt att tömma kattlådan.

Vinterhajk

Det var länge sedan sist, men i helgen var det dags för ytterligare en hajk. Det ligger ingen snö i Dusjanbe, men så snart man kommer till högre höjder så är det desto mer. Från att ha gått på barmark så pulsade vi 400 höjdmeter senare i flera decimeter djupa klibbsnö. Härligt!

Sara fick en ny fyrbent kompis - vi kan alla se hur hon fullkomligen älskar jyckar.

Har vi sagt att det är fint här?

Jag tror vi gjort det, men det tål att sägas igen.

Jag upptäcker vägarna runt Dusjanbe på cykel och idag svängde jag upp i bergen på ännu en ny väg. Den gick, precis som de flesta andra vägarna, ett antal kilometer upp. Genom by efter by. Sen blev hela vägen en stor lerhög efter ännu ett jordskred. Försökte cykla igenom men den sega leran satte sig i bromsar, däck, ja överallt- så det var bara att vända om och tvätta cykeln i floden.

Fotoskolan

I brist på annat att göra så ägnar jag mig åt mitt favoritfotoobjekt - uthuset. Har fotograferat det i snart alla vinklar. Bilderna gör sig klart bäst i svartvitt.

Opera

I fredags var vi på Opera - Aida. Operahuset är en vacker en som vi nu vet oerhört kylslagen byggnad. Det var full mundering på under föreställningen och jag förstår inte hur musikerna klarade av att spela i den låga temperaturen.

Själva föreställningen var billig, 16 kronor. Och även om det inte var den bästa opera jag sett (inte för att jag sett så många men...) så var det klart prisvärt. I det priset kunde man räkna in två hästar och tre åsnor samt en ordentlig ensemble sångare på scenen.

Ingen onödig kommers. Ingen försäljning i pausen. Fem minuter efter avslutad föreställningen var byggnaden stängd och nedsläckt. Opera, that's it. Inget mer.