Wednesday, March 31, 2010

Konsten att dölja en massaker

Under semestern så läste jag boken "Konsten att dölja en massaker" av Elin Jönsson. Den handlar om en massaker på till synes oskyldiga människor i staden Andizjan, Uzbekistan, 2005. Ingen vet exakt hur många som dog, kanske tusen, kanske fler. Boken är skrämmande läsning om ett land vars styrande krafter inte tycks sky några medel för att hålla sin befolkning i schack.

Efter att både jag och Sara läst boken så är vi inte längre så sugna på att åka till Uzbekistan. Eller vi vill åka, men det känns inte rätt att göra det. Det är alltid svårt att ta ställning, och rätt och fel är sällan helt svart eller vitt. Jag har varit i Kina, om än på tjänsteresa, ett land med otaliga brister vad gäller mänskliga rättigheter. Jag har varit på simläger på Kuba, ett land som inte ens försöker skyla över förföljelse av journalister och dissidenter. Jag har inget bra svar och hävdar inte att det är fel att åka som turist till Uzbekistan - var och en får göra sin egen bedömning. Men det är någonting inom mig som denna gången säger stopp.

Och så vaknade revolutionären i mig och jag tänkte på Björn Afzelius sång "Juanita". Den handlar om en svensk som åker till Spanien för att hjälpa till i kampen mot fascisterna. Kampen förloras. Mannen överlever men han får aldrig sin älskade Juanita utan han åker hem till Sverige. Många år senare åker mannens barn till Spanien som fortfarande regeras av fascisterna. De träffar av en slump Juanita på stranden och hon blir rasande över deras turistbesök:

Men här springer ni och göder nåt han har bekämpat
med risk för eget liv.

Så ge er av! jag är trött på era svängar
för ni fördröjer bara frihetens stund.
Å ni borde veta, att turisternas pengar
är som honung i förtryckarnas mun.

Läs boken!

Vägen till Garm

Ett något försenat inlägg, men jag var bara tvungen att visa hur vägen till Garm (se tidigare Buzkashi-inlägg) såg ut. Land slides är ett stort problem den här tiden på året då bergen är porösa och följer med smältvattnet ned. Bygga vägar i den här miljön är en utmaning.



Tuesday, March 16, 2010

Rinat

Rinat är en av eldsjälarna inom Tadzjikisk cykel. Han har själv 7 guldmedaljer från nationella mästerskap (om det nu kan kallas så i Sovjetunionen) på 70-talet. Och så här cool ser han ut när man fotograferar honom.



Monday, March 15, 2010

Buzkashi-weekend

Vi var helgen som var i Garm som ligger 20 mil nordost om Dusjanbe. Det är nog nästan så långt i ingenstans som jag någonsin befunnit mig, eller i all fall känt mig. Garm är en sömnig liten bergsstad som ramades in fint av vackra berg så långt ögat nådde. Vägen till Garm var bra förutom ett avsnitt på fem mil som var emellanåt helt fruktansvärt dåligt. Vi klarade oss bra, men alla hade inte samma tur. Fem minuter innan vi kom runt en krök hade en bil gått över kanten med fyra dödsfall som följd. Behöver jag säga att vi tog det ganska lugnt.

Buzkashin tog plats någon mil ytterligare nordväst. Spelet är alla mot alla och går ut på (tror jag) att man skall ta en död get (huvudet avlägsnat som tur är) till ett bildäck som utgör någon form av mål. Man dumpar geten där och så får man ett pris. Inför varje omgång annonseras vad som står på spel i form av pris och sen kör man alltså en vild huggsexa om getstackaren. I början är det enkla priser som tekannor och mattor men vad längre det lider så blir priserna finare och kampen än mer intensiv.

Det var så mycket testosteron i luften så hälften hade varit nog. Kanske var det för att kvinnorna inte var särskilt välkomna på tillställningen, det var nog 95% män där. Och de kvinnor som vågat sig dit gjorde det för att sälja saker, inte för att titta på spelet. Hur som helst så var det väldigt häftigt, energin när femtio personer och deras hästar samtidigt ger sig in i vild kamp är enorm.

Testosteron och blod, det första i mängder


Fler än jag som tyckte det blev lite segt i längden?

Buzkashi-champion, lätt coolast på plan

Wednesday, March 10, 2010

Spårtsal

Vi har hyrt en gymnastiksal. Spårtsal. Jag lyckades förhandla med kommandanten som sköter om den på ryska och allt. Så de kommande fyra måndagarna har vi i lag sex (utlänningslaget) nu en hall för fysisk aktivitet. Tanken är lite cirkel-/stationsträning.

Tyvärr led jag sviterna av måndagens fall så jag kunde inte vara med på första passet, utan fick nöja mig med att ta tid och blåsa i visselpipan. Det var ganska skoj det också.

Som kan ses av bilderna nedan är salen jävligt Sovjet. Precis som sig bör.




T

Tuesday, March 9, 2010

Försommar?

Det är snabba kast här. För bara 2-3 veckor sedan var det vinterkyla och 3 decimeter snö. Igår var det solsken och 22 grader varmt. Hängmattan åkte genast fram till vårat och kattens stora nöje. Efter diverse attacker resignerade vi och lät katten få hängmattan.




Jag firade för övrigt sommarens ankomst med att snubbla i trappen på väg ut för en cykeltur. Så Sara fick ägna internationella kvinnodagen åt att ta hand om en mans ömma rygg.

Wednesday, March 3, 2010

Utsikt

Inget snack om saken - bäst utsikt i stan har....




Cementfabriken!

Tuesday, March 2, 2010

Valobservatör Sundewall

Så jag arbetade som valobservatör i helgen. Nu skulle jag gärna skriva om det, men det får jag inte. Jag har nämligen förbundit mig att inte uttala mig i media, till vilka bloggar räknas har jag hört. Men den som vill veta kan kolla på OSCE/ODIHR hemsida. Rapporten där lyfter fram en hel del saker som också jag såg.

I en av vallokalerna i Shakrinav, distriktet där jag och Mr. Harada (se nedan) tillbringade större delen av dagen, stötte vi på en delegation från Ryska duman. Vi stod och observerade och plötsligt kommer en grupp om 5-6 propert klädda personer instormande. Vi har den feta lilla mannen, vi har den blonderade kvinnan med dålig klädsmak. Vi har de som ser så där ryskt bistra ut och hårda ut.

Deras mission var inte riktigt lika observatörig som vår. De tjoade, fick blommor och betedde sig snarare som på studiebesök än på valobservation. Om det nu finns ett särskilt sätt på vilket man borde uppträda, jag tycker ju det, så passade de inte riktigt in.

Plötsligt la damen med det blonda håret blicken på mig och stegade snabbt fram. Vart är jag i från, jaså Sverige. Hon spände sina ögon i mig, doften av hårspray och parfym var överväldigande. Hon sa:

-Våj Socialist? Är ni socialist?

Vad skulle jag säga. Här står en rysk dam och blänger på mig och undrar om jag är socialist? Vad förväntar hon sig för svar?

- öööööh, njet, svarar jag trevande. Men jag tänker att det inte låter bra, det måste till något mer.
- nå, maja mama bila socialist kagda bil savjetski sajos! men min mamma var socialist under sovjettiden! säger jag, glad över att åtminstone någon, någongång, varit socialist.

Hon tittar trevande på mig och undrar vilket parti som är mitt. Jag försöker förklara att jag är liberal. Liberaldemokrat undrar hon? Visst, säger jag. Liberaldemokrat låter bra.

-Liberaldemokrat - som Zhirinovsky! säger hon glatt. Nej, för bövelen tänker jag, inte som den dårpellen som 1991 gav vallöften om gratis vodka om han vann valet. Jag vänder mig till mannen som står brevid mig och försöker förklara att i Sverige där är liberaldemokrater helt normala människor. Han nickar och pekar på den korta tjocka mannen och säger - han där är liberaldemokrat, och sitter i Duman (det ryska parlamentet).

Den korta tjocka mannen stegar glatt fram för att hälsa. Vi byter visitkort och han tror att jag är en partifrände. Det är lönlöst att värja sig. Jag är som Zhirinovsky. Jag står för populism och vallöften om gratis rusdrycker. Det är det jag representerar. Inte fria och demokratiska val.



Mr Harada har lovat att han aldrig kommer jobba som valobservatör igen. Tyckte inte om, inte alls. Men visst hade han ett fint paraply!

Valsedeln i parlamentsvalet. Man röstar emot och skall alltså stryka alla utom den man vill skall få ens röst. Lätt att göra fel.

Rösterna förpackas efter avslutad räkning

Fyra val räknades samtidigt. Två lokala (gula och blåa sedlar) och två nationella (vita)

Proceduren när valurnorna tömdes. Runt 20 observatörer var på plats vid den här lokalen. Partifunktionärer, internationella observatörer och lite annat löst folk.

Monday, March 1, 2010

Funktion

Katten har utöver uppgiften att roa oss också ansvar för att ta bort övriga husdjur. Fram tills för ett tag sedan fokuserade hon mest på att jaga flugor, men nu har hon vuxit sig jaktstor och börjat ge sig på andra däggdjur.