Thursday, February 25, 2010

Svett

Vår bil verkar ha problem med svettningar - vad gör man åt det?

Wednesday, February 24, 2010

Ensam. Tillsammans.

I morse 06.25 mötte jag upp med fyra amerikaner för, vad jag trodde, en gemensam löprunda. Trevligt att inte alltid springa ensam, tänkte jag, men det blev inte riktigt som jag hade trott.

När alla hade anlänt så sa en av dem "so, let's go", pluggade in sin ipod och stack iväg. Alla övriga, utom jag, hade också hörlurar och satte in dem. Let's go.

Jeff, han som stack först, sprang som en jävla illbatting och fältet slogs sönder omedelbart. Efter femhundra meter var vi en utspridd klunga. Alla ensamma med sin Ipod. Utom jag då, lurlös. Vi sprang ensamma, tillsammans.

I brist på annat att roa mig med så sprang jag ikapp Jeff, han skulle i alla fall inte få vara starkast för dagen. Efter någon kilometer tog den hårda öppningen ut sin rätt för honom och jag var i sololedning. Konstig känsla, springa tillsammans ensam. Helt plötsligt var jag helt ensam, för Jeff hade vänt någonstans. Han hade tydligen ont om tid, så ont om tid att han inte såg någon poäng att meddela mig, jag som var där för första gången, vart vi skulle springa.

Såg de andra en bit bort och anslöt. Nu sprang vi tillsammans en bit. Ovant.

Några hundra meter senare vek två till av, de bodde tydligen åt ett annat håll. Så efter 15 minuter av ensamhet tillsammans var det bara jag och Chaz kvar. Vi sprang tillsammans, jag försökte småprata men han hörde inte vad jag sa, för han hade ju sin Ipod på. Så sa han "you can go ahead if you want".

Så sprang jag iväg. Ensam. Tillsammans.

På fredag skall jag kanske springa ensam tillsammans med dem igen. Det blir trevligt.

Monday, February 22, 2010

Glad att jag inte var där...

Det låg en sten på vägen idag. Jag är glad att jag inte passerade just när den föll ner, för den var ganska stor och tung.

Saturday, February 20, 2010

Takob

För några veckor sedan gav vi oss på en utflykt till Takob, skidorten uppe i bergen några mil norr om Dusjanbe. Som synes av bilderna lämnade vägen en del att önska och efter att ha varit på väg att fastna ett par gånger så fegade vi ur, lämnade bilen och gick.

Det var dock längre än vi trodde och vi nådde aldrig vårt mål, trots 1,5 timmars knatande. Så skidorten hägrar fortfarande där någonstans, men den finns för vi mötte folk i skidkläder och med lagg i bagageluckan.

Det ironiska med skidorten, har vi fått berättat, är att när åkningen är som bäst, precis efter lite härliga snöfall, så är det hart när omöjligt att ta sig dit eftersom vägen då är som sämst.






Friday, February 19, 2010

Finbesök

Baxa och Mavjuda och deras ljuvliga lilla dotter hälsade på igår. Vi bjöd på pizza, vilket har blivit lite av vår specialitet här. De bjöd på hemmabakt.

Baxa skulle prompt ha med cykeltidningen när vi poserade för lite kort. Deras dotter gjorde sitt bästa för att också posera med stil. Så fort kameran dök upp drog hon sin mest vindögda look.




Wednesday, February 17, 2010

Sin rättmätiga del

Jag pratade med en person här som arbetar på en skola. Skolan är popular - 2000 sökande reduceras genom flera prov till ett 80-tal som i slutändan erbjuds plats. Givetvis vill man som alla skolor ha de bästa eleverna, och givet urvalsstorleken kan man få väldigt bra studenter.

Men tyvärr så finns ett litet litet krux. Nämligen att 30-50 platser varje år (av alltså totalt 80) går till barn till högt uppsatta statstjänstemän och deras anhöriga. Eftersom skolan är bra vill dessa statshöjdare ha in sina barn där och får de inte det, jag då hotas skolan av indragna tillstånd och stängning.

Så i slutändan har man en halva studenter som är de allra bästa, och en halva studenter som inte riktigt håller måttet utan kommer in på släktmeriter. Och eftersom de haft det så hela livet så har de aldrig behövt lägga manken till. Som min vän sa - det räcker med att de öppnar munnen så vet jag direkt vem som har kommit in på vilket sätt.

Tuesday, February 16, 2010

Jag och min ryskalärarinna

Både jag och Sara läser ryska tre dagar i veckan. Vår lärarinna heter Khalida och är en ljuvlig dam som undervisar med en bok från sovjettiden. Ofta blir en stor del av lektionerna numera småprat om ditt och datt. Jag pratar med henne om vilken buljong som är godast att göra soppa på, hur man steker kålen sådär bra som de gör på restaurangen och andra husliga tips.

Och hon berättar om livet i Tadzjikistan. Idag pratade vi om kyrkan. Hon berättade om hur Lenin var en stor förespråkare för att separera kyrka och stat. Men inte bränna kyrkorna och göra sig av med religionen, de var det hans efterföljare som gjorde, utan bara att de skulle hållas åtskilda. Var och en sköta sitt.

Så är det fortfarande i Tadzjikistan. Under inbördeskriget fanns det krafter som ville annorlunda, att Tadzjikistan skulle bli mer som Iran med ett religiöst, för att inte säga fundamentalistiskt, styre. Men så blev det inte och även idag har religionen ingen stor och framträdande roll i det politiska livet.

Den största kyrkan, det finns inte så många, ligger i närheten av den marknad där vi brukar handla och tydligen har de en stor fest i samband med påsk varje år. Khalida har varit där några gånger, inte för att hon är religiös utan för att hon har vänner som går dit och det är "intressant".

Intressant är för övrigt ett väldigt vanligt ord när man pratar ryska, i alla fall enligt boken vi använder. Folk är "intressanta", fester är "intressanta", filmer är "intressanta" och så vidare. En riktig helkväll för en sovjetisk student beskrivs ofta enligt följande.

"Jag var i samlingslokalen. Några utländska studenter uppträdde och sjöng sånger från sina hemländer. Sen läste jag en vacker dikt av Pushkin. Det var många seriösa och bra studenter där. Festen var mycket intressant och lärorik."

Monday, February 15, 2010

Val och valfrihet

Den 28 februari är det dags för parlamentsval i Tadzjikistan. Som sig bör så kommer det massor av valobservatörer till landet för att kolla att allt går rätt och riktigt till. Också jag har anmält mig att deltaga och nu är det bestämt att jag skall ut någonstans i Dusjanbe och kolla in vallokaler.


Ganska lite vad gäller valet är tydligen reglerat i lag, så det är svårt att säga vad som bör och inte bör förekomma. Men tanken är att vi som observatörer bara skall notera sådant som är uppenbara brott samt sådant som verkar misstänksamt. Som att folk bussas till vallokalerna.


Hela observatörsstyrkan är ganska exalterad över uppgiften. Men efter att att pratat med en del tadzjiker undrar jag vad vi egentligen fyller för funktion. Alla de jag pratat med, förvisso inte så många men ändå, tänker inte gå och rösta. ”Varför, det är ju redan bestämt hur det kommer att gå”, tycks vara den allmänrådande uppfattningen. Och då kan man undra vad det spelar för roll om vi är där och observerar? Om det är så illa att den utbildade övre medelklassen (dit de jag talat med tillhör) inte ens orkar bry sig om att gå och rösta, ja då behöver de styrande inte ens bemöda sig om att fuska.


Nej, tilltron till statsapparaten i det här landet är bland de flesta man träffar lika med noll. Och intresset av att bedriva eller stödja någon opposition likaså. Visst, de har ett inbördeskrig i färskt minne, och många är nog rädda för att en maktkamp skulle kunna leda till instabilitet och nya otäckheter. Men det är ändå något väldigt sorgligt över att ett lands folk så resignerat inför möjligheterna att skapa förändring och vara med att påverka.

Tuesday, February 9, 2010

Ström och vinter

Plötsligt blev det vinter och kallt. Söndag kväll övergick regnet så sakteliga till snö. Måndag morgon var marken täckt av puder. Och när måndagskvällen nåddes var temperaturen -5, med tre decimeter nysnö och totalt trafikfarliga vägar.

Som ett brev på posten kom strömavbrotten och vi är strömlösa sedan igår morse. Natten tillbringades hos kompisar då lägenhetens temperatur bjöd på föga lockande 9 grader. För någon timme under dagen kom strömmen tillbaka, men nu verkar vi vara tillbaka på ruta ett. Snart är det dags att gå hem från kontoret och då tas beslutet om vi tillbringar natten hemma eller hos vänner.

Jag kan bara tänka mig hur det är att bo uppe i bergen med lägre temperaturer, elransoneringar och dåliga hus.